Soundtrack of a childhood

När jag var barn byggde jag små städer på en liten bergknalle bakom ladugården. Det var min absolut bästa sysselsättning. Kunde sitta i timmar och bygga hus av pinnar och sten och fylla dem med imaginära familjer och deras historier. Om man betraktade mig utifrån kunde det säkert förefalla som om leken var tyst. Men det var den inte. Jag hade ett soundtrack. Jag hörde Emil Svanängen. Säkert 10 år innan han ens var född. Är inte det märkligt?

Gå och lyssna på Loney Dear i Immanuelskyrkan i kväll.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: