Jag har sett Björk i ögonen. På riktigt.

Julen 1988 tillbringade jag i Boston. Jag skolkade från lumpen, (av vilket följden blev att jag satte I12 i Eksjös all-time-high-rekord i kompaniförbud följande vår), men jag var ung och kär och hade gett mig fan på att fira julen med B oavsett vilka konsekvenser. Hon bodde i Texas vid tillfället och vi skulle träffas hos en vän som bodde utanför Boston för två veckors jullov tillsammans.

Jag kom till Boston några dagar tidigare än B och spenderade min väntan med vår gemensamma vän och hennes pojkvän.

En kväll hamnade vi på en stökig studentpub. Rätt lökig faktiskt och full med preppies från Boston University School of Law. Gapigt och testosteronstinnt, en hel del Tequila Slammers, skitiga tubsockor i Converse och en söt doft av Fahrenheit.

Plötsligt annonseras ett band från Island och in på den lilla scenen smyger ett väsen, ett skogsrå, en älva. Hon skrider fram till scenens mitt i ett intro och ställer sig med nedböjt huvud vid mikrofonen.

När hon öppnar sina läppar i Birthday blir jag en saltstod. Jag hade varken hört eller sett något liknande tidigare i mitt liv.

Jag blev förhäxad. Drack ingenting under kvällen, åt ingenting, talade inte med någon. Lånade ut mitt kontokort till någon som surrade som en berusad mygga med taskig andedräkt i örat på mig. Allt bara för att få vara ifred med Björk. (Jag vet fortfarande inte vad den kvällen kostade mig, men oavsett vad så var det värt det).

Jag inbillar mig att jag mötte hennes blick några gånger och det är fortfarande en konsertupplevelse som ligger på min tio-i-topp-lista över magiska musikaliska minnen.
Efteråt gick jag fram för att tacka eller bara ta på henne, jag vet inte vilket, men hon drog sig undan uppmärksamheten från den stökiga publiken med skräck i blicken och försvann bakom scenen innan jag hann öppna munnen.

Hon slog igenom big-time året efter. När jag idag talar med min vän och den kille hon då var ihop med så minns de ingenting eftersom de satt i ett bås och hånglade bort ett tolvtaggar-moment. Faktum är att de inte alls tror mig. Men jag vet. Vi vet.

Jag och Björk…

De senaste åren har jag tappat henne. Too far from home som jag ser det. Men då – på Sugarcubes-tiden…

Här ovan ett klipp från den turné jag lyckades pricka in. I just Birthday – låten hon öppnade med i Boston som jag vill minnas det.

Annonser

Ett svar to “Jag har sett Björk i ögonen. På riktigt.”

  1. Hon såg rätt skräckslagen ut på polargalan också ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: