Burn baby burn lusseinferno

Jag har inga riktigt små barn längre. Det betyder att en period i mitt liv är över. Jag saknar den särskilt i dessa tider.

Reblogg från 2007:

Jag har två enkla krav på underhållning:

Touch me.
Slå antingen an min emosträng så att jag bölar.
Eller lura mig att skratta så att jag bölar då också.
Eller lyft mig bara, så att jag svävar ut från föreställningen på moln bara för att…tja…att det är så bra helt enkelt.

Professionalism
Oavsett om jag betalar eller inte så vill jag att framförandet tas på allvar. Engagemang. Om du inte har för avsikt att ge järn och hjärta så kan du lika gärna gå av scenen direkt.

Nyligen har jag bevittnat och åsamkats:

falsksång, taskigt engagemang (hälften av ensemblen petade näsan eller kliade sig i skrevet), usel mikrofonteknik (man ska inte svälja micken!), koreografi som när råttor lämnar ett skepp (snabbt in – gärna springande på varandra – och ännu snabbare ut – gärna ylande), usel instudering (endast en bråkdel av ensemblen kunde sina texter), en dramaturgisk katarr(ouvertyren upprepades flera gånger under showen och finalnumret hade ingenting med den övriga föreställningens tema att göra).

På det stora hela var det en kaotisk och katastrofal föreställning, därtill genomliden i en överfylld lokal innehållande 0% syre fast med en luftfuktighet strax under 100%.

Jag njöt av varje sekund! Mitt hjärta blöder och jag har förevigat varenda detalj.
Ska redigera nu och vårda materialet ömt…

lusse.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: