Arkiv för kultur

Kulturhuset ska inte vara ett hus för alla.

Posted in Debatt, Jönköpingsposten, Krönika, Kultur with tags , , , , , on maj 1, 2013 by littlelessconversation

Kulturhuset ska inte vara ett hus för alla. Det har på sätt och vis aldrig varit det och det är önskvärt att det inte blir det i framtiden heller. Precis som Nina Marjavaara i lördagens Jönköpingsposten påpekade ska Kulturhuset vara ett hus där ungdomar som av olika skäl har svårt att känna sig hemma någon annanstans ska finna takhöjd och utrymme. Jönköping är föreningstätt och kommunen använder sig av föreningslivets bredd och mångfald i både marknadsföring och värdegrunder. ”Föreningslivet är en av kommunens största tillgångar och bra för tillväxten”. Men det handlar i de allra flesta fall om idrott. De kreativa och kulturella föreningar som söker hemvister har ofta svårt att finna plats och känna sig välkomna någonstans varför nödlösningarna varit många genom åren. Kulturhuset på Tändsticksområdet är en av de mer lyckade. Sedan tillkomsten i början på 80-talet har huset varit drivhus för i synnerhet stadens musicerande ungdomar. Jag vill nog påstå att den starka position Jönköping tilldelats, både nationellt och internationellt, inom bl.a punk, hårdrock och hardcore inte varit tänkbar utan Kulturhusets möjligheter till samlade replokaler och scener. Idag axlas rollen som musikalisk inkubator av andra aktörer, som Bilda och Medborgarskolan och den nostalgiska glans som omger Kulturhuset har inte ett dugg med nuvarande kulturhusförening att göra.

Kulturhusets storhetstid från 80-talet till början av 2000-talet har vi eldsjälar inom dåvarande kulturhusföreningar, musikföreningarna ACNE och Svavel samt enskilda aktörer att tacka för. Retoriken och argumenten nuvarande kulturhusförening använt sig av i debatten för att betona sin betydelse har därför på sätt och viss varit osaklig. Jönköpings kommun har inte haft för avsikt att stänga ner ett kulturhus där artister som The Cure, Cardigans och Lars Demian framträtt och det är anmärkningsvärt att alla goda exempel på arrangemang som lyfts fram för att legitimera kulturhusföreningens roll har arrangerats under tidigare föreningars styrelse. Diskussionen har på så sätt i viss mån förts på oskarpa grunder där kulturhusföreningen likställt sig med det fria kulturlivet och kommunen gestaltats som samvetslös kulturkross.

Det har därför varit svårt att skilja på för eller emot när fokusen på detaljer grumlat helhetsbilden. Jag vill nog påstå att t-shirtar och litteratur i själva verket varit välkomna dimridåer för båda sidor. Den största elefanten i debattrummet kring kulturhuset har istället varit kulturhusföreningens arbete och vissa föreningars påverkan på detsamma. Om slika frågor har talats ytterst lite. Några antydningar i chattar, små glimtar i sociala medier. Inget mer. Många bittra nävar har knutits i fickan kring vad som hände i början av 2000-talet då nuvarande förening fick makten i anläggningen. Med en ekonomi körd i botten fanns utrymme för kuppartade övertaganden. Vid rodret hamnade ett kotteri som tog tongivande roller inte bara i kulturhusföreningen utan även i vissa av Kulturhusets mindre föreningar. Sedan dess har, om sanningen ska fram, huset varit en angelägenhet för snävare kretsar än historiskt. Det har talats om styrelsens slutenhet och brist på samarbetsvilja med både externa och interna aktörer. På något sätt finner jag det talande att husets övriga dussinet föreningar lyst med sin frånvaro i debatten. Man vill gärna anta att åtminstone en handfull av dem stått bakom kulturhusföreningen om verksamheten fungerat.

Men oavsett kulturhusföreningens tillkortakommanden så finns det snyggare sätt att genomföra förändringar än den kommunstyrelsen nu visat prov på. Ett hus för den fria kulturen ska inte granskas av kommunen utifrån dess hyresgästers politiska ideologier. I ett hus för den fria kulturen måste subkulturer tillåtas. Ett hus för den fria kulturen måste erkännas med andra faktorer än exempelvis en idrotts- eller fritidsanläggning. Det är så mycket som brustit i kommunstyrelsens hantering av frågan att man undrar om någon enda kommunikatör varit inblandad. Förutom en oförmåga att beskriva visionerna med annat än ”ett sprudlande kulturhus fyllt av aktiviteter för unga och äldre” så har också Mats Greens och Anna Mårtenssons framtoning tetts onödigt enväldig. En dialog hade förhindrat ett skyttegravskrig som nu riskerar att helt motverka syftet att främja det fria kulturlivet på Tändsticksområdet. Redan minuter efter debatten i torsdags spåddes en ”administrativ mardröm” för de kommunala samordnare som nu ska ta över driften. Inredning och utrustning som ägs av kulturhusföreningen blev genast tillhyggen i diskussionen. Kommunens intentioner ska motarbetas. Onödigt och tråkigt.

Istället borde nu föreningarna i Kulturhuset gemensamt lägga upp en smart plan för att i samverkan med kommunen pilla ut russinen ur en kaka de både kan äta och ha kvar om korten spelas rätt. De poäng Mats Green och Anna Mårtensson eventuellt plockat på gungorna kan nu lätt förloras på karusellerna om inte kommunen ser till att anläggningen fungerar tillfredställande. De kommer att ha ögonen på sig. Nu måste värvas föreningar och styras upp, inte minst ett programutbud som ”sprudlar”. Det kommer att kosta. Under debatten i kommunfullmäktige fick vi egentligen inte svar på hur finansieringen skulle gå till. På frågan om hur ökade kostnader skulle hanteras svarade Peter Lundvall (MP) självsäkert: Det får vi lösa.

Hmm. Så pass. Spännande. Kanske har vi nya pengar till det fria kulturlivet att vänta.

Krönika i Jönköpingsposten 20130430

Game, Set and Match Tower till Jönköping

Posted in Jönköping, Kultur, Miljö, Nyheter with tags , , , , , on november 24, 2011 by littlelessconversation

När regeringen nu äntligen gett klartecken för projektering och byggnation av höghushotellet Match Tower i Jönköping är risken överhängande att ärendet på nytt överklagas i Högsta Förvaltningsrätten. Jag är inte riktigt säker på vem som skulle göra det men med erfarenhet av de senaste 10 årens utveckling i staden så kommer det inte att förvåna mig om det händer. Etableringarna vid Norra Munksjön fördröjdes med åratal tack vare kostsamma överklaganden som slukade energin i projektets inledande faser. Det var träd och fiskar, örter och gräs, biotoper som finns i och vid varje vattendrag i Småland, som skulle räddas. Nu är det stabsmiljön på Tändsticksområdet som ska bevaras. ”Den får inte hamna i skuggan av höghushotellet!”. Nej det vore ju förfärligt! Låt solen värma den spruckna asfalten och de glesnande stenbeläggningarna. Så att den kan torka upp hörnen som används som urinoarer under veckosluten. Det vore ju synd att sätta dessa pittoreska miljöer i skugga.

Det märkliga med debatten kring Tändsticksområdet är att den förs i en tid då vi faktiskt sitter med ett facit rakt framför ögonen. När Spira invigdes för några veckor sedan stod vi 25.000 personer och tittade ut över ett område som bara för några år sedan delvis inte existerade och delvis var vigd åt biltrafik. Stadsbyggnadsvisionens genomförande vid Norra Munksjön har gett Jönköping ett helt nytt ansikte. Kan vi inte lära lite av det? Kan vi inte inse att den stadsutveckling som staden genomgått räddat oss från en stadskärnedöd som många andra städer brottas med? Vi har turen att bo i en stad där mark i stadskärnan finns tillgänglig för exploatering. Turen att bo i en stad där det fanns politiker som blocköverskridande slog armkrok i en gemensam vision för utveckling och tillväxt. Det räddade oss från en utveckling där stadens liv och innehåll flyttar ut från stadskärnan. Det gjorde Jönköping till en levande stad där handel och kultur, bostäder och arbetsplatser balanserar varandra i stadens innersta delar.

Kan vi inte se att samma sak kommer att hända vid Tändsticksområdet? Är det inte enkelt att föreställa sig hur flödet mellan öster och väster kommer att intensifieras med en exploatering som lockar fler människor och etableringar till området? Med ett modernt hotell av hög klass utmed stråken mellan Resecentrum och de västra delarna samt mellan Östra och Västra Storgatan kommer Tändsticksområdet att leva upp. Området kommer att bli det färgrika kulturinslag i stadsbilden som vi alla är överens om att det kan bli.

Jag vill påminna om tongångarna några år tillbaka i tiden. Hur insändarsidor och debattartiklar sågade kommunstyrelsen med fotknölarna över idén att fylla ut Munksjön med 40.000 kvm fyllnadsmassa från värmeverksbygget på Torsvik. Hur kommunala tjänstemän hukade under samrådsmöten där Stadsbyggnadsvisionen presenterades. Hur nära det var att Per Larsson tjärades och fjädrades när träden utmed trafikleden vid Munksjön höggs ned. Hur Carina Lundeholm löpte gatlopp då kommunen sådde gräs på den nyutfyllda udde där Spira idag står. Var finns de där kritikerna idag? Jag såg några av dem på invigningen av Spira. De såg rätt nöjda ut. Jag har träffat några på restaurangerna vid Bauers Brygga. Ett par av dem uttryckte rent av stolthet över utvecklingen. (Vilket fick mig att undra om personens minne kraftigt påverkats av de där otäcka gifterna som skulle spridas över stan när vi började röra runt i sedimenten i Munksjön).

Jönköpings självkänsla har ökat i exponent sedan 2001 då beslutet om Stadsbyggnadsvisionen togs i kommunstyrelsen. Det är ett faktum. Men history repeats. Kacklande kritiker har alltid gått ett par steg bakom och snattrat i örat på dem som vill gå framåt. Låt oss hoppas att vi även fortsättningsvis kan dra nytta av av inspirerade tjänstemän, modiga politiker och investeringsvilliga entreprenörer som orkar slå dövörat till.

Nedan en bild över Munksjöområdet som det såg ut innan exploateringen. Någon som längtar tillbaka?