Arkiv för kulturhuset

Kulturhuset ska inte vara ett hus för alla.

Posted in Debatt, Jönköpingsposten, Krönika, Kultur with tags , , , , , on maj 1, 2013 by littlelessconversation

Kulturhuset ska inte vara ett hus för alla. Det har på sätt och vis aldrig varit det och det är önskvärt att det inte blir det i framtiden heller. Precis som Nina Marjavaara i lördagens Jönköpingsposten påpekade ska Kulturhuset vara ett hus där ungdomar som av olika skäl har svårt att känna sig hemma någon annanstans ska finna takhöjd och utrymme. Jönköping är föreningstätt och kommunen använder sig av föreningslivets bredd och mångfald i både marknadsföring och värdegrunder. ”Föreningslivet är en av kommunens största tillgångar och bra för tillväxten”. Men det handlar i de allra flesta fall om idrott. De kreativa och kulturella föreningar som söker hemvister har ofta svårt att finna plats och känna sig välkomna någonstans varför nödlösningarna varit många genom åren. Kulturhuset på Tändsticksområdet är en av de mer lyckade. Sedan tillkomsten i början på 80-talet har huset varit drivhus för i synnerhet stadens musicerande ungdomar. Jag vill nog påstå att den starka position Jönköping tilldelats, både nationellt och internationellt, inom bl.a punk, hårdrock och hardcore inte varit tänkbar utan Kulturhusets möjligheter till samlade replokaler och scener. Idag axlas rollen som musikalisk inkubator av andra aktörer, som Bilda och Medborgarskolan och den nostalgiska glans som omger Kulturhuset har inte ett dugg med nuvarande kulturhusförening att göra.

Kulturhusets storhetstid från 80-talet till början av 2000-talet har vi eldsjälar inom dåvarande kulturhusföreningar, musikföreningarna ACNE och Svavel samt enskilda aktörer att tacka för. Retoriken och argumenten nuvarande kulturhusförening använt sig av i debatten för att betona sin betydelse har därför på sätt och viss varit osaklig. Jönköpings kommun har inte haft för avsikt att stänga ner ett kulturhus där artister som The Cure, Cardigans och Lars Demian framträtt och det är anmärkningsvärt att alla goda exempel på arrangemang som lyfts fram för att legitimera kulturhusföreningens roll har arrangerats under tidigare föreningars styrelse. Diskussionen har på så sätt i viss mån förts på oskarpa grunder där kulturhusföreningen likställt sig med det fria kulturlivet och kommunen gestaltats som samvetslös kulturkross.

Det har därför varit svårt att skilja på för eller emot när fokusen på detaljer grumlat helhetsbilden. Jag vill nog påstå att t-shirtar och litteratur i själva verket varit välkomna dimridåer för båda sidor. Den största elefanten i debattrummet kring kulturhuset har istället varit kulturhusföreningens arbete och vissa föreningars påverkan på detsamma. Om slika frågor har talats ytterst lite. Några antydningar i chattar, små glimtar i sociala medier. Inget mer. Många bittra nävar har knutits i fickan kring vad som hände i början av 2000-talet då nuvarande förening fick makten i anläggningen. Med en ekonomi körd i botten fanns utrymme för kuppartade övertaganden. Vid rodret hamnade ett kotteri som tog tongivande roller inte bara i kulturhusföreningen utan även i vissa av Kulturhusets mindre föreningar. Sedan dess har, om sanningen ska fram, huset varit en angelägenhet för snävare kretsar än historiskt. Det har talats om styrelsens slutenhet och brist på samarbetsvilja med både externa och interna aktörer. På något sätt finner jag det talande att husets övriga dussinet föreningar lyst med sin frånvaro i debatten. Man vill gärna anta att åtminstone en handfull av dem stått bakom kulturhusföreningen om verksamheten fungerat.

Men oavsett kulturhusföreningens tillkortakommanden så finns det snyggare sätt att genomföra förändringar än den kommunstyrelsen nu visat prov på. Ett hus för den fria kulturen ska inte granskas av kommunen utifrån dess hyresgästers politiska ideologier. I ett hus för den fria kulturen måste subkulturer tillåtas. Ett hus för den fria kulturen måste erkännas med andra faktorer än exempelvis en idrotts- eller fritidsanläggning. Det är så mycket som brustit i kommunstyrelsens hantering av frågan att man undrar om någon enda kommunikatör varit inblandad. Förutom en oförmåga att beskriva visionerna med annat än ”ett sprudlande kulturhus fyllt av aktiviteter för unga och äldre” så har också Mats Greens och Anna Mårtenssons framtoning tetts onödigt enväldig. En dialog hade förhindrat ett skyttegravskrig som nu riskerar att helt motverka syftet att främja det fria kulturlivet på Tändsticksområdet. Redan minuter efter debatten i torsdags spåddes en ”administrativ mardröm” för de kommunala samordnare som nu ska ta över driften. Inredning och utrustning som ägs av kulturhusföreningen blev genast tillhyggen i diskussionen. Kommunens intentioner ska motarbetas. Onödigt och tråkigt.

Istället borde nu föreningarna i Kulturhuset gemensamt lägga upp en smart plan för att i samverkan med kommunen pilla ut russinen ur en kaka de både kan äta och ha kvar om korten spelas rätt. De poäng Mats Green och Anna Mårtensson eventuellt plockat på gungorna kan nu lätt förloras på karusellerna om inte kommunen ser till att anläggningen fungerar tillfredställande. De kommer att ha ögonen på sig. Nu måste värvas föreningar och styras upp, inte minst ett programutbud som ”sprudlar”. Det kommer att kosta. Under debatten i kommunfullmäktige fick vi egentligen inte svar på hur finansieringen skulle gå till. På frågan om hur ökade kostnader skulle hanteras svarade Peter Lundvall (MP) självsäkert: Det får vi lösa.

Hmm. Så pass. Spännande. Kanske har vi nya pengar till det fria kulturlivet att vänta.

Krönika i Jönköpingsposten 20130430

Annonser