Arkiv för Prins Daniel

Död åt monarkin men leve kungahuset. Om de skärper till sig vill säga…

Posted in Debatt with tags , , , , , , , on mars 7, 2013 by littlelessconversation

Kungen var i Jönköping i dag. Det var endast med knapphet staden kunde tygla sin iver. I synnerhet hade Smålands Karoliner problem att dölja sin upphetsning i sina snäva sämskskinnsbyxor. Personligen vill jag påstå att min hänförelse var lättyglad. Allt jag kunde tänka på var Lars Molins underbara komedi ”Kunglig toilette” vilket jag kanske inte var ensam om bland de som är uppväxta på 80-talet.

Kungens strategiskt inplanerade eriksgata är givetvis, precis som Peter Althin och Helen Carlsson skrev på ledarsidan i dagens Jönköpingsposten, en PR-turné. De senaste årens sneda passningar av pappa kungen har snyggt fångats på volley av Victoria och Daniel som med bröllop och baby räddat familjen från att helt falla ur de förgyllda ramarna. I hög tid dessutom verkar det. Republikanernas debatter kring den omöjliga kombinationen demokrati och ärvda offentliga ämbeten har fått ny fart och frågan är faktiskt hur länge den svenska kungatronen fortfarande står kvar.

Inte länge om kungen sitter i den verkar det. Enligt Aftonbladet/Sifo den 2 januari vill 60% av de tillfrågade att kungen lämnar högsätet i förtid. Hela 20% vill att det sker ”så snart det går” vilket borde göra Carl-Gustaf  lite obehaglig till mods. Med konstitutionen som den ser ut idag måste han ju antingen själv abdikera eller röjas ur vägen. Traditionen i den svenska historien är ju att kungar avsätts av revoltörer eller tas av daga av svekfulla familjemedlemmar. Nåja – riktigt så vilt går det nog inte till bakom slottsväggarna nuförtiden.

Men det märkliga med att tron på monarkiernas fortlevnad i Europa är dalande är att monarkerna paradoxalt nog blir allt populärare. De kungahus som tagit sig igenom 1900-talets politiska och militära luftgropar står starkare än någonsin. Det gäller också det svenska kungahuset. Om man med det menar tronföljaren. Kronprinsessparet har svenskarnas fulla stöd. Ingen vill kasta Victoria och Daniel ur huset. Med kungen är det dock annorlunda. Hans flirtande med diktaturer och kaffeflickor har gjort respekten för honom i det närmaste obefintlig. Få tar honom längre på allvar vilket sätter meningen med hans ämbete på sin spets. Och även om Victoria, Daniel och Estelle är aldrig så söta så höjs allt oftare  kritiska röster kring huruvida arvsrätten är förenlig med ett modernt och demokratiskt samhälle. För Victoria är ärendet kanske extra angeläget eftersom hennes förstfödda är vår nästnästa tronarvinge. Att som modern kvinna, mamma, människa tvinga sina barn in i något så förlegat som monarkin måste kännas egendomligt. Att ämbetet Estelle inom en överskådlig framtid ska ärva är oförenligt med jämlika principer är tydligt och givetvis måste Victoria nu börja fundera över hur situationen ser ut när Estelle vuxit upp.

Men oavsett vad Victoria kommer fram till så finns anledning för hela kungafamiljen att se över framtiden. Det handlar inte bara om monarkin som statsskick utan också överenskommelsen med folket och staten. Uppgörelsen med folket är väl egentligen den enklaste: Dela generöst familjelivet med nio miljoner undersåtar. Bjud in till högtider och några utvalda sammankomster. Le och vinka. Visa upp regalier och dyrbarheter ur Skattkammaren. Var frikostiga med glansen och sagorna. Var artiga och trevliga och svara på pressens frågor. Då funkar det i många år till.

Avtalet med staten är dock mer komplicerat. Här gäller det för regenten att noggrant hålla sig borta från politiken och istället främst pryda galjonen för svenskt näringsliv. Representera Sverige. Vara en god förebild och samlande gestalt i den händelse landet skulle råka i kris. (Vilket kungen faktiskt visade sig vara rätt bra på i samband med tsunamikatastrofen 2004).

Men det förtroendet har kungen inte idag. Och folkets bristande tillit slaskar över på resten av familjen. Här får således kungafamiljen passa sig noga. De måste göra sig oumbärliga utöver ämbetet för att rädda huset Bernadotte. Alltså inte bara som personer utan också som funktioner. Ut och jobba helt enkelt. Det fungerar inte att designa flamskydd och bestick och leka med bilar Carl-Philip. Ut och sälj svensk design i världen istället. Jobba för Svensk Form eller nåt. Och Madeleine måste komma hem från New York. Bums. Varför inte omfamna den svenska modeindustrin och söka jobb på ASBF eller Teko? Inom en rad av de nya områden utöver den tillverkande industrin på vilka Sverige gjort sig gällande de senaste åren finns åtskilligt med plats för god PR med kunglig glans. Om nu familjen Bernadottes viktigaste funktion är att skapa attraktion för det svenska näringslivet så är det hög tid att på allvar sätta igång och dela upp de olika områdena mellan sig. Kom igen Eders Majestäter – make yourselves useful.